Vad är oral history?

Oral history, som på svenska kan kallas muntlig historia, är ett mångtydigt begrepp. I Sverige finns en lång tradition av att samla in muntligt förmedlade berättelser. Under 1960-talet introducerades oral history som ett redskap för att skapa källor och undersöka olika gruppers villkor i samhället och historien. Oral history har använts av forskare men också inom folkbildning, liksom av arkivarier, författare, konstnärer, journalister, aktivister och andra.

Inom oral history förs teoretiska och metodologiska diskussioner om hur personliga minnen och berättelser kan användas som material för vetenskapligt utforskande av det förflutna och dess representationer, liksom om hur dessa bäst kan förmedlas och bidra till ny kunskap.

 

Oral history kan också betraktas som ett förhållningssätt. Då betonas att de tolkningar människor gör av sina egna upplevelser är viktiga för förståelsen av hur samhället är sammansatt och har utvecklats. Därför blir samtalet avgörande. Idealt är oral history-intervjun ett dialogiskt möte som ger intervjupersonen utrymme att hitta ord för upplevelser och samtidigt att undersöka egna tolkningar tillsammans med en intresserad lyssnare. Grunden för kunskapsproduktion inom oral history är därför en vilja att respektera både jämlikhet och olikhet.

Oral history kan också beteckna inspelningar från intervjuer och bearbetningar av dessa i form av till exempel arkiv, utställningar, vetenskapliga rapporter och andra texter. Ibland beskrivs oral history som det sätt muntlig och skriftlig kultur har utvecklat tillsammans för att kunna tala med varandra om det förflutna. Det finns ett värde i att hålla fast vid mångtydigheten i oral history eftersom det visar att oral history har flera hemvister och möjliggör gränsöverskridanden.

ORAL HISTORY IN SWEDEN                                                                                                                                                                                                         www.oralhistory.se